Rapport från World Children´s Baseball Fair

Fyra svenska killar hade en intensiv vecka i Tokyo i början på augusti med träning och kulturella utbyten.

Tyvärr blev vi bara fyra spelare från Sverige, då Westerås Måns Magnusson brutit armen under sommaren och gipset hindrade honom från att följa med. De fyra spelarna som fick möjlighet att åka var:

• Axel Jarvis, Leksand
• Leonard Bäckström, Sundbyberg
• Linus Holmberg, Stockholm
• Olle Martinsson, Sundsvall

Underteckna fick förmånen att följa med som ledare. Min andra resa till WCBF, då jag själv deltog 1990 vid den första träffen som arrangerades.

Totalt deltog cirka 200 barn i åldern 10-11 år, och 25 länder fanns representerade under veckan.

Vi landade i ett regnigt Tokyo torsdagen 29 juli och fick transport till vårt boende "National Olympics Youth Memorial Center", som är ett Bosön i storformat. Torsdagen och fredagen ägnades åt att kvittera ut utrustning och lära känna de övriga deltagarna.

Under lördagen började det riktiga äventyret, med stor invigning med alla spelare på plan och tal av en av grundarna, Sadaharu Oh. Sadaharu Oh är Homerun kungen nummer 1, med totalt 868 homeruns i den japanska proffsligan. Som tidigare deltagare vid det första lägret, blev jag dagen innan invigningen informerad om att de även förväntade sig att jag skulle hålla tal vid invigningen.

Efter invigningen startade det som killarna nu väntat på i två dagar, träning.
Första träningsdagen var det en lättare träning, där vi fick förmånen att ha Angel Bonilla som ledare. Angel är strået vassare än mig, och har deltagit på samtliga 20 läger som genomförts.
Totalt hade IBAF utsett 12 coacher som höll i träningarna under dagarna och till sin hjälp hade de 20 universitetstuderande basebollspelare och oss ledare som kom med killarna och skulle fungera som tolkar för att de skulle förstå vad som sades.

I stort såg dagarna ut så här:

• 06.30 - Uppstigning.
• 07.00 - Frukost.
• 07.45 - Avresa till träningsplanen, som låg ca 60 minuter bort med buss.
• 09.00 - 12.00 - Träning
• 12.00 - Lunch på bussen/vid plan
• 13.00 - 19.00 - Kulturellt utbyte
• 20.00 - Tillbaka på förläggningen

Träningarna bestod av 4 olika pass varje dag och avslutades med match sista halvtimmen. Sista dagen spelades det enbart matcher. Vi tränade i samma grupp hela veckan, tillsammans med spelare från Japan, Italien och Korea.
Under veckan så han vi med 16 olika övningsstationer med bland annat baserunning, toss, pitching, catching, game situations, double plays och sliding.
Jag tror att stationen med sliding var den som uppskattades mest.

Sadaharu Oh var inte den enda stjärnan på plats, även Lou Brock fanns på plats för att skriva autografer. Lou spelade större delen av sin karriär (13 säsonger) i St Louis Cardinals, och har fantastiska 3023 hits, 6 Allstar matcher och 2 World Series tittlar.
Det fanns ytterligare en coach på plats med en ring från World Series, Edgar Perez visade stolt upp sin ring från Boston Red Sox efter det träningspass han höll.

Det kulturella utbytet bestod i allt från att se och pröva Kabuki, traditionell japansk teater, festival med dans och musik för killarna att pröva på, till shopping och att se en match i Universitets-VM mellan Japan och China.
En dag var det även bad på schemat, och alla bussades till ett stort utomhus bad, som inte riktigt fungerade som våra svenska bad. Ungefär en gång i timmen var det 10 minuters "waterbreak" då alla skulle upp ur poolen, för att badvakterna skulle se att allt var ok.

Veckan gick otroligt fort med så långa dagar, och på onsdagens avslutningsmiddag gick det upp för killarna att om två dagar åker vi hem igen.

Som ledare vill jag tacka killarna för en bra vecka, de slet hårt i värmen och fukten. Samtidigt hoppas jag att Sverige får fler inbjudningar att delta i framtiden och vill då uppmana alla som har möjlighet att söka att göra det. Att delta med så många spelare från andra länder och med meriterade coacher är en upplevelse.
Till vår hjälp under veckan hade vi även Kampei Hayasi, som följde med oss under hela veckan, till killarnas glädje har Kampei pluggat i Uppsala och Göteborg, så han både pratade och förstod svenska. Det var organisationens mål, att varje land skulle ha en person som pratade både japanska och modersmålet för killarna som deltog.

Detta är en resa som jag kommer att minnas länge, och hoppas att fler får möjlighet att uppleva vad vi fick förmånen att uppleva denna vecka.